Fraktfritt och fri retur inom 30 dagar

Antal produkter: 0st
Summa: 0kr gå till kassan
/
/
/
2017-05-16Event

RAPPORT FRÅN TEAM DOBSOM ADVENTURE OM SPRING TRAIL ÖSTERLEN EN TUFF TÄVLING I SNÖIGT VÄDER UNDER PÅSKAFTON.

 

Spring Trail Österlen gick i år av stapeln på påskafton.

Lillultran är 47km lång och har 1150 höjdmeter uppåt och neråt. Större delen av banan går på de fina vandringslederna längs med Verkeån och Brösarps norra backar med passeringar vid bland annat vackra Hallamöllakvarn och dess vattenfall. Förra året bjöd Skåne och Österlen på ett fantastiskt väder som gjorde de 47 km relativt lätta att hantera. Årets tävling blev något helt annat!

Mina förberedelser inför detta lopp blev bättre än förra året och mycket mer distans har tillryggalagts. Anders och jag har sprungit en stor del av träningarna ihop där fokuset har legat på tiden ute på passen och på att hitta terräng med kupering vilket i sig är en utmaning i Kalmar/Ölands området. En plats där det finns backar är vackra Rälla på Öland som bjuder på den branta landborgskantens utmanande stigar. Sista långpasset där blev 37,5 km i utmanande terräng så en perfekt avslutning på mängdträningen.

Sista två veckorna innan tävlingen körde jag mer fartpass och intervaller samt minskade på mängden för att se till att få pigga ben till tävlingen. De fyra sista dagarna var det bara lätta promenader och rörlighetsträning som gällde och se till att få i sig lite extra med kolhydrater och energi.

På fredagseftermiddagen bar det av till Åhus och cigarrkungens vandrarhem. Lätt orolig då väderprognosen för påskafton inte såg så lovande ut. Men försökte tänka positivt och höll en tumme för att det inte skulle bli så farligt om de utlovat. Tyvärr blev det värre! Vi grillade lite tillsammans med delar av vår hejaklack(mamma och pappa) för att sen plocka fram kläder som skulle användas, packa ryggsäcken mm. Tidigt i säng för att vara pigg och utvilad.

När vi kliver upp på morgonen så ser det helt ok ut vädermässigt. 4 plusgrader, lite vind och uppehåll. Håller det i sig?

Väl ute vid Andarum och Christinehofslott så tilltar vinden och det börjar regna. Hämtar ut nummerlappen och gör de sista förberedelserna. Klädvalet blev de tunna camotightsen, akka underställströja, bas t-shirt över det och race jacket. Ulltrosor och långa strumpor var givet under det.

Min uppvärmning uteblev och jag bestämde mig för att använda första delen av banan för att komma igång. Ville hålla mig torr så länge som möjligt så tryckte under ett tält tillsammans med större delen av alla deltagare på distansen. Gick ut till startlinjen 45 sekunder innan startskottet gick. Har aldrig hänt tidigare!

Starten går och ett lämeltåg ger sig av för att springa de 47 km. Ligger rätt långt bak i fältet. De första 4 km går på lättlöpta vägar med minimal kupering för att därefter gå in betydligt tuffare löpning. Stättor, stenmurar, smala stigar där man får anpassa sig efter de löpare som är före en själv. Att springa om gör bara att man ödslar viktig energi, ingen bra idé så tidigt i loppet. Vid ca 6,5 km passerar vi en ravin där stigarna var otroligt leriga och branta och där

ett ofokuserat ögonblick resulterade i en kraftig vurpa och en lätt sträckning. Lite smärta följde med de närmaste 3 km för att sedan avta lite.

Hejaklacken som bestod av mamma, pappa, syster med respektive, mellandottern och plastkusinen stod pall i det besvärliga vädret och lyfte fram oss på många platser. Hjältar!

Vid 14 km börjar betydligt tuffare löpning med många upp och utförslöpor. Benen börjar blir lite slitna av att man hela tiden måste korrigera steget på stigarna som är enormt leriga.

Snö och vind tilltar och temperaturen sjunker till blygsamma +1.

Vid ca 20 km börjar jag få problem med att hålla värmen i händer och fötter och baksida lår känns stel vilket påverkar löpningen. Klippet i steget är borta.

Vid Drakamöllans vätskestation som passeras vid 29 km har jag krampkänningar i båda vaderna och säger till Anders som jag haft sällskap med fram dit att han får köra på då mitt tempo sjunker avsevärt. Han verkar pigg och påverkas inte lika mycket av vädret som jag gör. Hejaklacken gör ett fantastiskt jobb med plakat och hejarop!! Mina sista 18 km blir en kamp. Tävlingsmänniska som jag är så ville jag inte spinga sämre än förra året, 4:e dam och 4:40, men insåg att den prestationen inte var nåbar med rådande väder och underlag. Mitt fokus blev nu att ta mig fram springandes och att ta mig i mål.

Efter sista vätskekontrollen, Hallamölla vid 42,5km har krampen i vaderna lagt sig något. Jag tuggar på framåt, tänker att det ”bara” är 5 km kvar. Det gör att motivationen stiger. Med 3 km kvar tittar jag bakåt och ser en tjej som tagit in på mig. Får en liten kick av det, får upp tempot något och lyckas hålla henne på behörigt avstånd. Så skönt! Slottet uppenbarar sig och jag gör en sista kraftansträngning för att ta mig upp för de två trappor som finns på baksidan och tar mig i mål! 9 minuter sämre tid än förra året och 5:e dam.

Inte nöjd men ändå nöjd!

Att springa 47 km kräver sina kläder och Dobsoms kläder fungerade så bra som de bara kunde under rådande väder. Inget skav, relativt varm om överkroppen, kall och blöt om benen men som sagt inget skav eller tryck någonstans. Prisar de snygga och sköna tightsen med den breda linningen. Topnotch!!

Summasummarum av Springtrail Österlen 2017 är att det är en helt fantastisk bana men som i år bjöd på sämsta tänkbara förutsättningar. Snö, regn, kyla och vind på det. Bättre tränad och mer taggad men fick inte utlopp för det under rådande väder.

Har under dessa mil skapat mig ett nytt mantra vilket är ” spring, häng i, bit ihop och kämpa” Hoppas kommer att lyfta mig i fler tävlingssammanhang.

Mot nästa mål med Team Dobsom Adventure och det är Växjö 360. En häftig 6-timmars multisporttävling.

Mål: Pallplats!

Malin Fredriksson